KRÖNIKA: Så här bra är vi egentligen

Om uttrycket "vi" finner sig lämpligt i rubriken vet jag inte riktigt, men just en dag som denna känns det mer lämpligt än någonsin. VIFK körde över serietvåan FC Vaajakoski med 7-2 hemma på Sandviken igår och bjöd på en fotboll som inte skådats tidigare denna säsong. Glädjescenerna efter alla sju målen säger egentligen allt, säsongen 2010 har i mångt och mycket gått i moll snarare än i dur, men just igår var melodierna gladare och positivare än på länge.

Ordningen kändes på något vis återställd. Inte för att FCV är något dåligt lag, man visade redan ifjol att man ska tillhöra den övre halvan av tabellen, utan snarare därför att VIFK ska spela så här bra och göra de där målen framåt, oberoende av motstånd. Efter två inledande segrar har VIFK rasat nedåt i en tabell vars utseende ingen kunnat förutspå på förhand. Topplagen heter FC Santa Claus, FC Vaajakoski och TP-47 istället för SJK, Kiisto och VIFK.

Tränarduon Kloo/Peltonen ställde ånyo upp en 4-4-2-formation, istället för den offensiva 4-3-3 som man spelat med under ett antal matcher tidigare. Det gav effekt. Nu hade FCV tappat orken och motivationen efter Joakim Södergårds 4-2 med en kvart kvar att spela igår, men likväl kändes spelet helt annat än förr, även under de avslutande 15 minuterna. VIFK vågade spela ut, man ville, och man såg framför allt ut att ha förbaskat kul ute på planen.

Thomas Johansson och Markus Nordman tog skott utifrån som man inte tagit på hela säsongen. Robin Nordlund bjöd, från anfallsposition, på fina löpningar och kvicka fötter, medan Jesper Engströms ork aldrig verkade ta slut. VIFK har, i och med Andreas Strandvalls återkomst, två riktigt bra alternativ på vänster- respektive högerkanten.

Lägger man till att VIFK nu har ett närapå allround-alternativ i Artur Lemanowicz, en stabil mittbackskollega till Jan Ahlvik i Emil Strandback och en tillfrisknad Putte Lindroos att tillgå i anfallsväg så ska säsongen kunna avslutas på ett bra sätt. Ett antal tuffa matcher återstår, och bottenstriden är, om man bortser från avsågade FC Korsholm, väldigt jämn. Å andra sidan skiljer det inte mer än nio poäng mellan VIFK och serietvåan TP-47. Allt kan hända under de elva matcher som återstår.

VIFK visade igår att man verkligen kan trilla boll och att man kan göra mål. Man visade både publiken och sig själva att man egentligen är ett riktigt bra fotbollslag, när allt väl stämmer. Man visade också att man kan reda ut stormar, likt den som uppstod när FCV gjorde två snabba mål och var en ribbträff från en kvittering i början av andra halvlek. Nu gäller det att konservera formen och ta nya tag på söndag. Då väntar GBK borta.

MB